Ords. 19:16-25

Läsning från Ordspråksboken

^19:16Den som hål­ler bu­det får be­hål­la sitt liv; den som ej ak­tar på sin van­del, han var­der dö­dad. ¹⁷Den som för­bar­mar sig över den ar­me, han lå­nar åt Her­ren och får ve­der­gäll­ning av ho­nom för vad gott han har gjort. ¹⁸Tuk­ta din son, me­dan nå­got hopp är, och å­trå icke att vål­la hans död. ¹⁹Den som för­går sig i vre­de, han må plik­ta där­för, ty om du vill stäl­la till rät­ta, så gör du det al­le­nast vär­re. ²⁰Hör råd och tag emot tuk­tan, på det att du för fram­ti­den må bli­va vis. ²¹Många pla­ner har en man i sitt hjär­ta, men Her­rens råd, det bli­ver be­stån­dan­de. ²²Ef­ter en män­ni­skas go­da vil­ja räk­nas hen­nes barm­här­tig­het, och en fat­tig man är bätt­re än en som lju­ger. ²³Her­rens fruk­tan för till liv; så får man vi­la mätt och hem­sö­kes icke av nå­got ont. ²⁴Den la­te stick­er sin hand i fa­tet, men git­ter icke föra den åter till mun­nen. ²⁵Slår man be­spot­ta­ren, så bli­ver den få­kun­ni­ge klok; och till­rät­ta­vi­sar man den för­stån­di­ge, så vin­ner han kun­skap.

6:e Måndagen i stora fastan.