Ords. 14:27-15:4

Läsning från Ordspråksboken

^14:27I Her­rens fruk­tan är en li­vets käl­la; ge­nom den und­vi­ker man dö­dens sna­ror. ²⁸Att ha­va många un­der­så­tar är en ko­nungs här­lig­het, men brist på folk är en furs­tes o­lycka. ²⁹Den som är tål­mo­dig vi­sar gott för­stånd, men den som är snar till vre­de går långt i o­för­nuft. ³⁰Ett sakt­mo­digt hjär­ta är krop­pens liv, men bit­tert sin­ne är rö­ta i be­nen. ³¹Den som för­tryck­er den ar­me smä­dar hans ska­pa­re, men den som för­bar­mar sig över de fat­ti­ga, han ärar ho­nom. ³²Ge­nom sin onds­ka kom­mer den o­gud­ak­ti­ge på fall, men den rätt­fär­di­ge är fri­mo­dig in i dö­den. ³³I den för­stån­di­ges hjär­ta bor vis­he­ten, och i då­rar­nas krets gör hon sig kun­nig. ³⁴Rätt­fär­dig­het upp­hö­jer ett folk, men synd är fol­kens van­ära. ³⁵En för­stån­dig tjä­na­re be­ha­gar ko­nung­en väl, men över en van­ar­tig skall hans vre­de kom­ma.

^15:1Ett mjukt svar stil­lar vre­de, men ett hårt ord kom­mer harm å­stad. ²De vi­sas tunga med­de­lar god kun­skap, men då­rars mun flö­dar över av o­för­nuft. ³Her­rens ögon äro över­allt; de gi­va akt på bå­de on­da och go­da. ⁴En sakt­mo­dig tunga är ett li­vets träd, men en vrång tunga gi­ver hjär­te­sår.

5:e Måndagen i stora fastan.