Ords. 12:8-22

Läsning från Ordspråksboken

^12:8I mån av sitt vett var­der en man pri­sad, men den som har ett för­vänt för­stånd, han bli­ver för­ak­tad. ⁹Bätt­re är en ringa man, som lik­väl har en tjä­na­re, än den som vill va­ra för­näm och sak­nar bröd. ¹⁰Den rätt­fär­di­ge vet hu­ru hans bo­skap kän­ner det, men de o­gud­ak­ti­gas hjär­te­lag är grymt. ¹¹Den som bru­kar sin åker får bröd till fyl­lest, men o­för­stån­dig är den som far ef­ter få­fäng­li­ga ting. ¹²Den o­gud­ak­ti­ge vill in i det nät som fång­ar de on­da, men de rätt­fär­di­gas rot skju­ter skott. ¹³Den som är ond bli­ver snärjd i si­na läp­pars synd, men den rätt­fär­di­ge und­kom­mer ur nö­den. ¹⁴Sin muns frukt får en­var nju­ta sig fullt till go­do, och vad en män­ni­skas hän­der ha­va för­övat, det var­der hen­ne ve­der­gällt. ¹⁵Den o­för­nuf­ti­ge tyck­er sin egen väg va­ra den rät­ta, med den som är vis lyss­nar till råd. ¹⁶Den o­för­nuf­tiges för­tör­nel­se bli­ver kun­nig sam­ma dag, men den som är klok, han döl­jer sin skam. ¹⁷Den som ta­lar vad rätt är, han främ­jar san­ning, men ett falskt vitt­ne ta­lar svek. ¹⁸Mång­en ta­lar i o­be­tänk­sam­het ord som stinga li­ka­som svärd, men de vi­sas tunga är en lä­ke­dom. ¹⁹Sann­fär­di­ga läp­par be­stå e­vin­ner­li­gen, men en lögn­ak­tig tunga al­le­nast ett ögon­blick. ²⁰De som bringa ont å ba­ne ha­va falsk­het i hjär­tat, men de som stif­ta frid, de und­få gläd­je. ²¹In­tet ont ve­der­fa­res den rätt­fär­di­ge, men över de o­gud­ak­ti­ga kom­mer o­lycka i fullt mått. ²²En styg­gel­se för Her­ren äro lögn­ak­ti­ga läp­par, men de som hand­la red­ligt be­ha­ga ho­nom väl.

4:e Tisdagen i stora fastan.