Ords. 12:23-13:9

Läsning från Ordspråksboken

^12:23En klok man döl­jer sin kun­skap, men då­rars hjär­tan ro­pa ut sitt o­för­nuft. ²⁴De ido­gas hand kom­mer till väl­de, men en lat hand mås­te gö­ra träl­tjänst. ²⁵Sorg i en mans hjär­ta tryck­er det ned, men ett vän­ligt ord skaf­far det gläd­je. ²⁶Den rätt­fär­di­ge vi­sar sin vän till rät­ta, men de o­gud­ak­ti­gas väg för dem själ­va vil­se. ²⁷Den la­te får icke upp nå­got vil­le­bråd, men idog­het är för män­ni­skan en dyr­bar skatt. ²⁸På rätt­fär­dig­he­tens väg är liv, och där dess stig går fram är fri­het i­från död.

^13:1En vis son hör på sin fa­ders tuk­tan, men en be­spot­ta­re hör icke på nå­gon näpst. ²Sin muns frukt får en­var nju­ta sig till go­do, men de tro­lö­sa hung­ra ef­ter våld. ³Den som be­va­kar sin mun, han be­va­rar sitt liv, men den som är lös­munt kom­mer i o­lycka. ⁴Den la­te är full av lyst­nad, och han får dock in­tet, men de ido­gas hung­er var­der rik­li­gen mät­tad. ⁵Den rätt­fär­di­ge skyr lögn­ak­tigt tal, men den o­gud­ak­ti­ge är för­hat­lig och skänd­lig. ⁶Rätt­fär­dig­het be­va­rar den vil­kens väg är o­straff­lig, men o­gud­ak­tig­het kom­mer syn­dar­na på fall. ⁷Den ene vill hål­las för rik och har dock alls in­tet, den and­re vill hål­las för fat­tig och har dock sto­ra ägo­de­lar. ⁸Den ri­ke mås­te gi­va sin ri­ke­dom så­som lö­se­pen­ning för sitt liv, den fat­ti­ge hör icke av nå­got hot. ⁹De rätt­fär­di­gas ljus brin­ner glatt, men de o­gud­ak­ti­gas lam­pa slock­nar ut.

4:e Onsdagen i stora fastan.