Mark. 7:31-37

Läsning från Markusevangeliet

^7:31Se­dan gick han åter bort från Ty­rus och Si­dons om­rå­de, och han gick mitt i­ge­nom De­ka­po­lis om­rå­de till Ga­li­le­is­ka sjön. ³²Och de för­de till ho­nom en som var döv och knappt kun­de ta­la, och bad ho­nom att han skul­le läg­ga han­den på ho­nom. ³³Då tog han ho­nom av­si­des från fol­ket och sat­te si­na fing­rar i hans öron och spot­ta­de och rör­de vid hans tunga, ³⁴och såg upp mot him­len, suck­a­de och sa till ho­nom: Ef­fa­ta! Det be­ty­der: Öpp­na dig! ³⁵Och ge­nast öpp­na­des hans öron, och hans tung­as band lös­tes, och han ta­la­de rent. ³⁶Och han be­fall­de dem, att de in­te skul­le ta­la om det för nå­gon, men ju mer han för­bjöd dem, des­to mer gjor­de de det känt. ³⁷Och de för­und­ra­de sig myck­et, och sa: Allt har han gjort väl. Han gör så att bå­de de dö­va kan hö­ra och de stum­ma ta­la.

4:e Lördagen i stora fastan.