Jes. 48:17-49:4

Läsning från Jesaja

^48:17Så sä­ger Her­ren, din för­los­sa­re, Is­ra­els He­li­ge: Jag är Her­ren, din Gud, den som lär dig vad nyt­tigt är, den som le­der dig på den väg du skall vand­ra. ¹⁸O att du vil­le ak­ta på mi­na bud! Då skul­le frid till­fly­ta dig så­som en ström, och din rätt så­som ha­vets böl­jor; ¹⁹di­na barn skul­le då va­ra så­som san­den, och din livs­frukt så­som sand­kor­nen, dess namn skul­le ald­rig bli­va ut­ro­tat el­ler ut­plå­nat ur min å­syn. ²⁰Dra­gen ut från Ba­bel, flyn i­från kaldé­er­nas land; för­kun­nen det med fröj­de­rop, och lå­ten det bli­va känt, ut­bre­den ryk­tet där­om till jor­dens än­da; sä­gen: “Her­ren har för­los­sat sin tjä­na­re Ja­kob.” ²¹De le­do ing­en törst, när han för­de dem ge­nom öde­mar­ker, ty han lät vat­ten ström­ma fram ur klip­pan åt dem, han klöv sön­der klip­pan, och vat­ten flö­da­de. ²²Men de o­gud­ak­ti­ga få ing­en frid, sä­ger Her­ren.

^49:1Hö­ren på mig, I havs­län­der, och ak­ten här­på, I folk som bon i fjär­ran. Her­ren kal­la­de mig, när jag än­nu var i mo­der­li­vet, han nämn­de mitt namn, me­dan jag låg i min mo­ders skö­te. ²Och han gjor­de min mun lik ett skarpt svärd och göm­de mig un­der sin hands skug­ga; han gjor­de mig till en vass pil och dol­de mig i sitt ko­ger. ³Och han sa­de till mig: “Du är min tjä­na­re, Is­ra­el, ge­nom vil­ken jag vill för­här­li­ga mig.” ⁴Men jag tänk­te: “För­gä­ves har jag mö­dat mig, frukt­löst och få­fängt har jag för­tärt min kraft; dock, min rätt är hos Her­ren och min lön hos min Gud.”

6:e Måndagen i stora fastan.