Jes. 45:11-17

Läsning från Jesaja

^45:11Så sä­ger Her­ren, Is­ra­els He­li­ge, som ock är hans ska­pa­re: Frå­gen mig om det till­kom­man­de; läm­nen åt mig om­sor­gen om mi­na sö­ner, mi­na hän­ders verk. ¹²Det är jag som har gjort jor­den och ska­pat män­ni­skor­na där­på; det är mi­na hän­der som ha­va ut­spänt him­me­len, och he­la dess här­ska­ra har jag bå­dat upp. ¹³Det är ock jag som har lå­tit den­ne upp­stå i rätt­fär­dig­het, och al­la hans vä­gar skall jag gö­ra jäm­na. Han skall byg­ga upp min stad och släp­pa mi­na fång­ar lö­sa, och det icke för be­tal­ning el­ler för gå­vor, sä­ger Her­ren Se­ba­ot.

¹⁴Så sä­ger Her­ren: Vad egyp­ti­er­na ha­va för­vär­vat med sitt ar­be­te och eti­o­pi­er­nas och Se­bas res­li­ga folk med sin han­del, det skall allt över­gå i din hand och hö­ra dig till. De sko­la föl­ja bak­om dig, i ked­jor sko­la de gå. Och de sko­la fal­la ned in­för dig och stäl­la sin bön till dig: “Al­le­nast i dig är Gud, och el­jest fin­nes ing­en, alls ing­en an­nan Gud.”

¹⁵Ja, du är san­ner­li­gen en o­ut­grund­lig Gud, du Is­ra­els Gud, du fräl­sa­re. ¹⁶De kom­ma al­la på skam och var­da till blygd, de mås­te al­la­sam­mans gå där med blygd, al­la av­gu­da­ma­kar­na. ¹⁷Men Is­ra­el bli­ver frälst ge­nom Her­ren med en evig fräls­ning; ald­rig i evig­het sko­len I kom­ma på skam och var­da till blygd.

5:e Fredagen i stora fastan.