Jes. 29:13-23

Läsning från Jesaja

^29:13Och Her­ren har sagt: Ef­ter­som det­ta folk nal­kas mig med sin mun och ärar mig med si­na läp­par, men lå­ter sitt hjär­ta va­ra långt i­från mig, så att de­ras fruk­tan för mig be­står i in­lär­da män­ni­sko­bud, ¹⁴där­för skall jag än­nu en gång gö­ra un­der­ba­ra ting mot det­ta folk, ja, un­der­ba­ra och för­un­der­li­ga; de vi­sas vis­het skall för­gås, och de för­stån­di­gas för­stånd skall bli­va för­mör­kat.

¹⁵Ve eder, I som sö­ken att döl­ja ed­ra råd­slag för Her­ren i dju­pet, och som be­dri­ven ed­ra verk i mörk­ret, I som sä­gen: “Vem ser oss, och vem kän­ner oss?” ¹⁶Hu­ru för­vän­da ären I icke! Skall då le­ret ak­tas li­ka med kruk­ma­ka­ren? Skall ver­ket sä­ga om sin mäs­ta­re: “Han har icke gjort mig”? El­ler skall bil­den sä­ga om ho­nom som har for­mat den: “Han för­står in­tet”?

¹⁷Se, än­nu al­le­nast en li­ten tid, och Li­ba­non skall för­vand­las till ett bör­digt fält och det bör­di­ga fäl­tet räk­nas så­som vild­mark. ¹⁸De dö­va sko­la på den ti­den hö­ra vad som lä­ses för dem, och de blin­das ögon sko­la se och va­ra fria i­från dun­kel och mör­ker; ¹⁹och de öd­mju­ka sko­la då kän­na allt stör­re gläd­je i Her­ren; och de fat­ti­gas­te bland män­ni­skor sko­la fröj­da sig i Is­ra­els He­li­ge. ²⁰Ty vålds­ver­kar­na äro då icke mer till, be­spot­tar­na ha­va fått en än­de, och de som sto­do ef­ter för­därv äro al­la ut­ro­ta­de, ²¹de som ge­nom sitt tal gjor­de att o­skyl­di­ga ble­vo fäll­da och snärj­de den som skul­le ski­pa rätt i por­ten och ge­nom lögn vräng­de rät­ten för den rätt­fär­di­ge.

²²Där­för sä­ger Her­ren så till Ja­kobs hus, han som för­los­sa­de Ab­ra­ham: Nu skall Ja­kob icke mer be­hö­va bly­gas, nu skall hans an­sik­te ej vi­da­re blek­na; ²³ty när han – hans barn – få se mi­na hän­ders verk i­bland sig, då sko­la de hål­la mitt namn he­ligt, de sko­la hål­la Ja­kobs He­li­ge he­lig och för­skräck­as för Is­ra­els Gud.

4:e Fredagen i stora fastan.