Jes. 26:21-27:9

Läsning från Jesaja

^26:21Ty se, Her­ren trä­der ut ur sin bo­ning, för att hem­sö­ka jor­dens in­byg­ga­re för de­ras miss­gär­ning; och jor­den skall lå­ta kom­ma i da­gen allt blod som där har bli­vit ut­gju­tet, och skall icke läng­re be­täcka dem som där ha­va bli­vit dräp­ta.

^27:1På den ti­den skall Her­ren med sitt svärd, det hår­da, det sto­ra och star­ka, hem­sö­ka Le­vi­a­tan, den snab­ba or­men, och Le­vi­a­tan, den ring­lan­de or­men, och skall drä­pa dra­ken, som lig­ger i ha­vet.

²På den ti­den skall fin­nas en vin­gård, rik på vin, och man skall sjunga om den: ³Jag, Her­ren, är dess vak­ta­re, åter och åter vatt­nar jag den. För att ing­en skall ska­da den, vak­tar jag den natt och dag. ⁴Jag vred­gas icke på den; nej, om tis­tel och tör­ne vil­le be­gyn­na strid, så skul­le jag gå löst där­på och brän­na upp allt­sam­mans. ⁵El­ler ock mås­te man sö­ka skydd hos mig och gö­ra fred med mig; ja, fred mås­te man gö­ra med mig.

⁶I ti­der som kom­ma skall Ja­kob skju­ta röt­ter och Is­ra­el gröns­ka och blomst­ra; jord­kret­sen sko­la de upp­fyl­la med sin frukt. ⁷Har man väl plå­gat dem så, som han plå­ga­de de­ras plå­ga­re? El­ler dräp­tes de så, som de­ras dräp­ta fi­en­der ble­vo dräp­ta? ⁸Nej, väl näps­te han fol­ket, när han för­kas­ta­de och för­sköt det, väl ryck­te han bort det med sin hår­da vind, på öst­an­stor­mens dag; ⁹men där­för kan ock Ja­kobs miss­gär­ning då bli­va för­so­nad och de­ras synds bort­ta­gan­de då gi­va full­mo­gen frukt, när al­la ste­nar i de­ras al­ta­ren äro för­stör­da – så­som då man kros­sar sön­der kalk­styck­en – och när A­se­ror och sol­sto­der ej mer re­sas upp.

4:e Onsdagen i stora fastan.