Jak. 1:1-18

Läsning från Jakobsbrevet

^1:1Häls­ning­ar från Ja­kob, Guds och her­ren Je­su Kris­ti tjä­na­re, till de tolv stam­mar­na i för­sking­ring­en.

²Skat­ta er ba­ra lyck­li­ga, mi­na brö­der, när ni ut­sätts för pröv­ning­ar av o­li­ka slag. ³Ni vet ju att om er tro be­står pro­vet ger den ut­hål­lig­het. ⁴Men ut­hål­lig­he­ten mås­te vi­sa sig i full­kom­li­ga gär­ning­ar, så att ni blir full­kom­li­ga och he­la, ut­an nå­gon brist. ⁵Om nå­gon av er bris­ter i vis­het skall han be till Gud, som ger åt al­la ut­an för­be­håll el­ler fö­re­brå­el­ser, och han skall få vad han ber om. ⁶Men han skall be i tro, ut­an att tviv­la. Den som tviv­lar lik­nar en våg på ha­vet som drivs och ja­gas av vin­den. ^7/8En så­dan män­ni­ska, tve­håg­sen och vack­lan­de i allt hon gör, skall in­te vän­ta sig nå­got av Her­ren.

⁹En ringa bro­der skall va­ra stolt över sin upp­hö­jel­se, ¹⁰en rik över sin ring­het; han skall för­svin­na som blom­mor­na i grä­set. ¹¹So­len går upp med sin het­ta och sve­der grä­set, så att blom­mor­na fal­ler av och skön­he­ten för­går. Så skall den ri­ke viss­na bort mitt i all sin strä­van.

¹²Sa­lig är den som hål­ler ut då han prö­vas; när han har be­stått pro­vet skall han få det evi­ga li­vets se­ger­krans, som Gud har lo­vat dem som äls­kar ho­nom. ¹³Ing­en som blir prö­vad skall sä­ga att det är Gud som fres­tar ho­nom. Gud kan in­te fres­tas av det on­da, och själv fres­tar han ing­en. ¹⁴Blir nå­gon fres­tad, är det all­tid av sitt eget be­gär som han lock­as och snärjs. ¹⁵Och när så be­gä­ret har bli­vit ha­van­de fö­der det synd, och när syn­den är full­växt fö­der den död. ¹⁶Låt in­te be­dra er, mi­na kä­ra brö­der. ¹⁷Allt det go­da vi får, var­je full­kom­lig gå­va, kom­mer från o­van, från him­la­lju­sens fa­der, hos vil­ken ing­en för­änd­ring sker och ing­en väx­ling mel­lan ljus och mör­ker. ¹⁸En­ligt sitt be­slut föd­de han oss till li­vet ge­nom san­ning­ens ord, för att vi skul­le bli den förs­ta skörd han får från dem han har ska­pat.

31:a Onsdagen efter Pingst.