Heb. 4:1-13

Läsning från Hebreerbrevet

Brö­der och syst­rar, ^4:1låt oss allt­så se till att ing­en av er tror sig va­ra för sent ute, me­dan löf­tet att få kom­ma in i hans vi­la än­nu står kvar. ²Ock­så vi har fått del av det gla­da bud­ska­pet all­de­les som de en gång. För dem som då hör­de ord­et var det till ing­en nyt­ta, ef­ter­som de in­te tog emot det i tro. ³Vi där­emot som har kom­mit till tro får gå in i den vi­la om vil­ken han har sagt: Och jag svor i min vre­de: Ald­rig skall de kom­ma in i min vi­la, det­ta fast hans verk var fär­digt med värl­dens ska­pel­se. ⁴Ty på nå­got stäl­le he­ter det om den sjun­de da­gen: Och Gud vi­la­de på sjun­de da­gen från allt sitt verk, ⁵men här he­ter det: Ald­rig skall de kom­ma in i min vi­la. ⁶Ef­ter­som det står fast att någ­ra kom­mer in i den och ef­ter­som de som först fick det gla­da bud­ska­pet in­te kom in, för sin o­hör­sam­hets skull, ⁷så be­stäm­mer Gud på nytt en dag, när han så långt ef­ter­åt lå­ter Da­vid sä­ga i dag. Det sker i de re­dan an­för­da or­den: Om ni hör hans röst i dag, för­här­da in­te era hjär­tan. ⁸Ha­de Josua lå­tit dem kom­ma till vi­la skul­le Gud in­te ef­ter­åt ha ta­lat om en an­nan dag. ⁹Så har Guds folk allt­jämt en sab­bat att vän­ta. ¹⁰Ty att gå in i Guds vi­la är att vi­la ut från sitt verk, så som Gud vi­la­de från sitt. ¹¹Låt oss där­för gö­ra allt vi kan för att kom­ma in i den vi­lan, så att ing­en bring­as på fall ge­nom sam­ma slags o­hör­sam­het.

¹²Ty Guds ord är le­van­de och verk­samt. Det är skar­pa­re än nå­got tve­eg­gat svärd och träng­er så djupt att det skil­jer själ och an­de, led och märg och blott­läg­ger hjär­tats upp­såt och tan­kar. ¹³Ing­en­ting kan döl­jas för ho­nom, allt ska­pat lig­ger na­ket och blot­tat för hans öga. Och in­för ho­nom är det vi skall av­läg­ga rä­ken­skap.

29:e Tisdagen efter Pingst.