Heb. 3:5-11

Läsning från Hebreerbrevet

Brö­der och syst­rar, ^3:5Väl var Mo­se be­trodd i he­la hans hus, men som tjä­na­re, för att vitt­na om det som se­na­re skul­le för­kun­nas; ⁶Kris­tus där­emot var som son be­trodd att rå­da över hans hus. Och hans hus är vi, så länge vi be­hål­ler den fri­mo­dig­het och stolt­het som vårt hopp ger oss.

⁷Där­för, som den he­li­ga an­den sä­ger:
Om ni hör hans röst i dag,
⁸för­här­da in­te era hjär­tan som un­der upp­ro­ret,
på ut­ma­ning­ens dag i ök­nen,
⁹då era fä­der ut­ma­na­de mig och sat­te mig på prov,
fast de ha­de sett mi­na gär­ning­ar ¹⁰un­der fyr­tio år.
Där­för blev mig det­ta släk­te för­hat­ligt,
och jag sa­de: All­tid far de vil­se i si­na hjär­tan:
de kän­ner in­te mi­na vä­gar.
¹¹Och jag svor i min vre­de:
Ald­rig skall de kom­ma in i min vi­la.

29:e Måndagen efter Pingst.