Heb. 2:2-10

Läsning från Hebreerbrevet

Brö­der och syst­rar, ^2:2re­dan det ord som för­med­la­des av äng­lar var gil­tigt, och var­je över­trä­del­se och o­hör­sam­het fick sitt till­bör­li­ga straff. ³Hur skall då vi slip­pa un­dan, om vi in­te rätt upp­skat­tar en så­dan fräls­ning, den som Her­ren först för­kun­na­de, som vi har fått be­styrkt av dem som hört ho­nom ⁴och som Gud själv har be­kräf­tat med teck­en och un­der och o­li­ka slags kraft­gär­ning­ar och ge­nom att de­la ut he­lig an­de ef­ter sin vil­ja.

⁵Det är in­te äng­lar han har satt över den kom­man­de värld som vi ta­lar om. ⁶Om det­ta finns ett klart vitt­nes­börd:

Vad är en män­ni­ska ef­ter­som du tän­ker på hen­ne,
en män­ni­sko­son ef­ter­som du tar dig an ho­nom?
⁷En li­ten tid lät du ho­nom va­ra ring­a­re än äng­lar­na,
men med här­lig­het och ära krön­te du ho­nom,
⁸allt la­de du un­der hans föt­ter.

När han la­de allt un­der ho­nom gjor­de han ing­et un­dan­tag: allt skul­le läg­gas un­der ho­nom. Än­nu ser vi in­te att allt har lagts un­der ho­nom. ⁹Men vi ser att Je­sus, som en li­ten tid var ring­a­re än äng­lar­na, nu är krönt med här­lig­het och ära där­för att han led dö­den. Ge­nom Guds nåd skul­le det kom­ma al­la till go­do att han fick mö­ta dö­den.

¹⁰Ty när han, för vil­ken och ge­nom vil­ken all­ting är till, vil­le föra många sö­ner till här­lig­het, mås­te han lå­ta ho­nom som le­der dem till fräls­ning­en bli full­kom­nad ge­nom li­dan­de.

Ärkeängeln Mikael och alla okroppsliga krafters samlingsfest; Ärkeängeln Gabriels medfest och Ärkeängeln Gabriel.