Dan. 3:1-23

Läsning från Daniel

^3:1Ko­nung Ne­bu­kad­nes­sar lät gö­ra en gyl­le­ne bild­s­tod, sex­tio al­nar hög och sex al­nar bred; den lät han stäl­la upp på Du­raslät­ten i Ba­bels höv­ding­dö­me. ²Och ko­nung Ne­bu­kad­nes­sar sän­de å­stad och lät för­sam­la sa­t­ra­per, lands­höv­ding­ar och ståt­hål­la­re, fog­dar, skatt­mäs­ta­re, do­ma­re, lag­tol­ka­re och al­la and­ra makt­ha­van­de i höv­ding­dö­me­na, för att de skul­le kom­ma till in­vig­ning­en av den bild­s­tod som ko­nung Ne­bu­kad­nes­sar ha­de lå­tit stäl­la upp. ³Då för­sam­la­de sig sa­t­ra­per­na, lands­höv­ding­ar­na och ståt­hål­lar­na, fog­dar­na, skatt­mäs­tar­na, do­mar­na, lag­tol­kar­na och al­la and­ra makt­ha­van­de i höv­ding­dö­me­na till in­vig­ning­en av den bild­s­tod som ko­nung Ne­bu­kad­nes­sar ha­de lå­tit stäl­la upp och när de så sto­do fram­för den bild­s­tod som Ne­bu­kad­nes­sar ha­de lå­tit stäl­la upp; ⁴ut­ro­pa­de en hä­rold med hög röst: ”Det­ta va­re eder be­fallt, I folk och stam­mar och tungo­mål: ⁵När I hö­ren lju­det av horn, pi­por, citt­ror, sam­bu­kor, psal­ta­re, säck­pi­por och al­la­han­da and­ra in­stru­men­ter, sko­len I fal­la ned och till­bed­ja den gyl­le­ne bild­s­tod som ko­nung Ne­bu­kad­nes­sar har lå­tit stäl­la upp. ⁶Men den som icke fal­ler ned och till­be­der, han skall i sam­ma stund kas­tas i den brin­nan­de ug­nen.”

⁷Så snart nu allt fol­ket hör­de lju­det av horn, pi­por, citt­ror, sam­bu­kor, psal­ta­re och al­la­han­da and­ra in­stru­men­ter, föl­lo de allt­så ned, al­la folk och stam­mar och tungo­mål, och till­bå­do den gyl­le­ne bild­s­tod som ko­nung Ne­bu­kad­nes­sar ha­de lå­tit stäl­la upp.

⁸Men strax där­ef­ter kom­mo någ­ra kal­de­is­ka män fram och an­kla­ga­de ju­dar­na. ⁹De to­go till or­da och sa­de till ko­nung Ne­bu­kad­nes­sar: ”Må du le­va e­vin­ner­li­gen, o ko­nung! ¹⁰Du, o ko­nung, har gi­vit be­fall­ning att al­la män­ni­skor, när de hör­de lju­det av horn, pi­por, citt­ror, sam­bu­kor, psal­ta­re, säck­pi­por och al­la­han­da and­ra in­stru­men­ter, skul­le fal­la ned och till­bed­ja den gyl­le­ne bild­s­to­den, ¹¹och att var och en som icke föl­le ned och till­bå­de skul­le kas­tas i den brin­nan­de ug­nen. ¹²Men nu äro här någ­ra ju­dis­ka män, Sad­rak, Me­sak och Abed-Ne­go, vil­ka du har för­ord­nat att för­val­ta Ba­bels höv­ding­dö­me. Des­sa män ha­va icke ak­tat på dig, o ko­nung. De dyr­ka icke di­na gu­dar; och den gyl­le­ne bild­s­tod som du har lå­tit stäl­la upp till­bed­ja de icke.”

¹³Då be­fall­de Ne­bu­kad­nes­sar i vre­de och för­bitt­ring att man skul­le föra fram Sad­rak, Me­sak och Abed-Ne­go. Och när man ha­de fört fram män­nen in­för ko­nung­en, ¹⁴ta­la­de Ne­bu­kad­nes­sar till dem och sa­de: ”Är det av för­akt som I, Sad­rak, Me­sak och Abed-Ne­go, icke dyr­ken mi­na gu­dar och icke till­bed­jen den gyl­le­ne bild­s­tod som jag har lå­tit stäl­la upp? ¹⁵Väl­an, allt må va­ra gott, om I ären re­do, att när I hö­ren lju­det av horn, pi­por, citt­ror, sam­bu­kor, psal­ta­re, säck­pi­por och al­la­han­da and­ra in­stru­men­ter, fal­la ned och till­bed­ja den bild­s­tod som jag har lå­tit gö­ra. Men om I icke till­bed­jen, då sko­len I i sam­ma stund bli­va kas­ta­de i den brin­nan­de ug­nen; och vil­ken är väl den gud som då kan räd­da eder ur min hand?” ¹⁶Då sva­ra­de Sad­rak, Me­sak och Abed-Ne­go och sa­de till ko­nung­en: ”O Ne­bu­kad­nes­sar, vi be­hö­va icke gi­va dig nå­got svar på det­ta. ¹⁷Om vår Gud, den som vi dyr­ka, för­mår räd­da oss, så skall han ock räd­da oss ur den brin­nan­de ug­nen och ur din hand, o ko­nung. ¹⁸Men om han icke vill det, så må du ve­ta, o ko­nung, att vi än­då icke dyr­ka di­na gu­dar, och att vi icke vil­ja till­bed­ja den gyl­le­ne bild­s­tod som du har lå­tit stäl­la upp.”

¹⁹Då upp­fyll­des Ne­bu­kad­nes­sar av vre­de mot Sad­rak, Me­sak och Abed-Ne­go, så att hans an­sik­te för­vand­la­des. Och han hov upp sin röst och be­fall­de att man skul­le gö­ra ug­nen sju gång­er he­ta­re, än man nå­gon­sin ha­de sett den va­ra. ²⁰Och någ­ra hand­fas­ta män i hans här fin­go be­fall­ning att bin­da Sad­rak, Me­sak och Abed-Ne­go och kas­ta dem i den brin­nan­de ug­nen. ²¹Så ble­vo des­sa med si­na un­der­klä­der, liv­rock­ar, mös­sor och and­ra klä­der bund­na och kas­ta­de i den brin­nan­de ug­nen. ²²Men ef­ter­som ko­nung­ens be­fall­ning ha­de va­rit så sträng, och ug­nen där­för ha­de bli­vit så över­måt­tan starkt upp­het­tad, ble­vo de män som för­de Sad­rak, Me­sak och Abed-Ne­go dit­upp själ­va dö­da­de av elds­lå­gor­na, ²³vid det att de tre män­nen Sad­rak, Me­sak och Abed-Ne­go bund­na kas­ta­des ned i den brin­nan­de ug­nen.

Stora Lördagen.