Apg. 2:1-11

Läsning från Apostlagärningarna

I de da­gar­na, ^2:1när pingst­da­gen var in­ne var de al­la sam­la­de i full enig­het. ²Då kom plöts­ligt ett dån från him­len, så­som när en våld­sam storm drar fram, och det fyll­de he­la hu­set där de satt. ³Och tung­or så­som av eld vi­sa­de sig för dem, vil­ka för­de­la­de sig och de sat­te sig på var och en av dem. ⁴Och de blev al­la upp­fyll­da av den He­li­ge An­de och bör­ja­de ta­la med and­ra tungo­mål, allt­ef­ter­som An­den in­gav dem att ta­la. ⁵Och i Je­ru­sa­lem bod­de det gud­fruk­ti­ga ju­dis­ka män från al­la folk un­der him­len. ⁶Då nu det­ta dån hör­des, sam­la­des myck­et folk och de var för­bryl­la­de, ef­ter­som var och en hör­de sitt eget språk ta­las av dem. ⁷Och de blev al­la häp­na och för­und­ra­de och de sa till var­and­ra: Se, är in­te al­la des­sa som ta­lar, ga­li­le­er? ⁸Hur kan då var och en hö­ra det egna språ­ket ta­las som där vi är föd­da? ⁹Par­ter och me­der och e­la­mi­ter och de som bor i Me­so­po­ta­mi­en och i Ju­de­en och Kap­pa­do­ci­en, Pon­tus och Asi­en, ¹⁰bå­de Fry­gi­en och Pam­fy­li­en, Egyp­ten och de de­lar av Li­by­en som grän­sar mot Cy­re­ne, och be­sö­kan­de från Rom, bå­de ju­dar och pro­se­ly­ter, ¹¹kre­ter och a­ra­ber. Vi hör dem ta­la om Guds un­der­ba­ra verk på vå­ra egna språk.

7:e Söndagen efter Påsk.