2 Pet. 2:9-22

Läsning från den helige aposteln Petrus andra brev

Mi­na kä­ra, ^2:9Her­ren vet att räd­da de gud­fruk­ti­ga ur pröv­ning­en men ock­så att hål­la de o­rätt­fär­di­ga i för­var un­der tuk­tan fram till do­mens dag, ¹⁰sär­skilt dem som föl­jer si­na o­re­na be­gär och in­te bryr sig om hög­re mak­ter. Fräcka och över­mo­di­ga skyg­gar de in­te för att smä­da him­mels­ka vä­sen, ¹¹och det fast äng­lar som är långt över­lägs­na des­sa i styr­ka och makt in­te till­gri­per smä­del­ser när de an­kla­gar dem in­för Her­ren. ¹²Des­sa män­ni­skor är som o­skä­li­ga djur, föd­da till att fång­as och dö­das. De hä­dar vad de in­te kän­ner till, och lik­som dju­ren går un­der skall ock­så de gå un­der, ¹³och så blir de lu­ra­de på vad de har lu­rat till sig. De har sin gläd­je i att fes­ta mitt på lju­sa da­gen. De är en skam och van­ära där de de­lar era mål­ti­der och häng­er sig åt si­na för­fö­relse­kons­ter. ¹⁴De har in­te ögon för an­nat än lös­ak­ti­ga kvin­nor och får ald­rig nog av syn­den. De för­le­der sva­ga sjä­lar och är väl öva­de i själ­visk­het, des­sa för­ban­na­de, ¹⁵som har läm­nat den ra­ka vä­gen och gått vil­se ge­nom att föl­ja Bi­le­am, Bo­sors son, i spå­ren. Han äls­ka­de vad han kun­de lu­ra till sig ¹⁶men blev till­rät­ta­vi­sad för sitt brott: en stum ås­na bör­ja­de ta­la med män­ni­skoröst och hej­da­de pro­fe­ten i hans dår­skap.

¹⁷Des­sa män­ni­skor är käl­lor ut­an vat­ten, dim­moln som ja­gas av storm­by­ar: det dju­pas­te mör­ker vän­tar dem. ¹⁸De ta­lar sto­ra men tom­ma ord, de väd­jar till krop­pens be­gär och lock­ar med ut­sväv­ning­ar till­ba­ka så­da­na som just bör­jat kom­ma bort från dem och de­ras vill­fa­rel­se. ¹⁹De ut­lo­var fri­het men är själ­va sla­var un­der för­där­vet, ty det man blir un­der­ku­vad av är man slav un­der. ²⁰Om de som tack va­re kun­skap om vår her­re och fräl­sa­re Je­sus Kris­tus har kom­mit un­dan värl­dens o­ren­het lå­ter sig fång­as av den igen och un­der­ku­vas, då lig­ger de säm­re till nu än för­ra gång­en. ²¹Det ha­de va­rit bätt­re för dem att ald­rig ha fått kun­skap om rätt­fär­dig­he­tens väg än att ha kun­ska­pen om den och se­dan dra sig un­dan de he­li­ga bud som de har mot­ta­git. ²²Det har gått dem som det så sant sägs i ord­språ­ken: hun­den vän­der om till sin spya, och tvät­tat svin vält­rar sig i smut­sen.

3:e Tisdagen före fastan.