1 Mos. 9:18-29

Läsning från Första Moseboken

^9:18No­as sö­ner, som gin­go ut ur ar­ken, vo­ro Sem, Ham och Ja­fet; men Ham var Ka­naans fa­der. ¹⁹Des­sa tre vo­ro No­as sö­ner, och från des­sa ha­va al­la jor­dens folk ut­gre­nat sig. ²⁰Och Noa var en åker­man och var den förs­te som plan­te­ra­de en vin­gård. ²¹Men när han drack av vi­net, blev han druck­en och låg blot­tad i sitt tält. ²²Och Ham, Ka­naans fa­der, såg då sin fa­ders blygd och be­rät­ta­de det för si­na bå­da brö­der, som vo­ro ut­an­för. ²³Men Sem och Ja­fet to­go en man­tel och la­de den på si­na skuld­ror, bå­da till­sam­mans, och gin­go så bak­läng­es in och täck­te över sin fa­ders blygd; de höl­lo där­vid si­na an­sik­ten bort­vän­da, så att de icke så­go sin fa­ders blygd. ²⁴När se­dan Noa vak­na­de upp från ru­set och fick ve­ta vad hans yngs­te son ha­de gjort ho­nom, sa­de han: ²⁵“För­ban­nad va­re Ka­naan, en trä­lars träl va­re han åt si­na brö­der!” ²⁶Yt­ter­li­ga­re sa­de han: “Väl­sig­nad va­re Her­ren, Sems Gud, och Ka­naan va­re de­ras träl! ²⁷Gud ut­vidge Ja­fet, han tage sin bo­ning i Sems hyd­dor, och Ka­naan va­re de­ras träl.” ²⁸Och Noa lev­de ef­ter flo­den tre hun­dra fem­tio år; ²⁹allt­så blev No­as he­la ål­der nio hun­dra fem­tio år; där­ef­ter dog han.

4:e Onsdagen i stora fastan.