1 Mos. 18:20-33

Läsning från Första Moseboken

^18:20Och Her­ren sa­de: “Ro­pet från So­dom och Go­mor­ra är stort, och de­ras synd är myck­et svår; ²¹där­för vill jag gå dit­ned och se om de verk­li­gen i allt ha­va gjort ef­ter det rop som har kom­mit till mig; om så icke är, vill jag ve­ta det.” ²²Och män­nen be­gå­vo sig där­i­från och gin­go mot So­dom; men Ab­ra­ham stod än­nu kvar in­för Her­ren. ²³Och Ab­ra­ham träd­de när­ma­re och sa­de: “Vill du då för­gö­ra den rätt­fär­di­ge tilli­ka med den o­gud­ak­ti­ge? ²⁴Kan­hän­da fin­nas fem­tio rätt­fär­di­ga i sta­den; vill du då för­gö­ra den och icke sko­na or­ten för de fem­tio rätt­fär­di­gas skull som fin­nas där? ²⁵Bort det, att du skul­le så gö­ra och dö­da den rätt­fär­di­ge tilli­ka med den o­gud­ak­ti­ge, så att det skul­le gå den rätt­fär­di­ge li­ka­som den o­gud­ak­ti­ge; bort det i­från dig! Skul­le han som är he­la jor­dens do­ma­re icke gö­ra vad rätt är?” ²⁶Her­ren sa­de: “Om jag i So­dom fin­ner fem­tio rätt­fär­di­ga in­om sta­den, så vill jag sko­na he­la or­ten för de­ras skull.” ²⁷Men Ab­ra­ham sva­ra­de och sa­de: “Se, jag har dris­tat mig att ta­la till Her­ren, fast­än jag är stoft och as­ka. ²⁸Kan­hän­da skall det fat­tas fem i de fem­tio rätt­fär­di­ga; vill du då för de fems skull för­där­va he­la sta­den?” Han sa­de: “Om jag där fin­ner fyr­tio­fem, så skall jag icke för­där­va den.” ²⁹Men han fort­for att ta­la till ho­nom och sa­de: “Kan­hän­da sko­la fyr­tio fin­nas där.” Han sva­ra­de: “Jag skall då icke gö­ra det, för de fyr­ti­os skull.” ³⁰Då sa­de han: “Her­re, vred­gas icke över att jag än­nu ta­lar nå­got. Kan­hän­da sko­la tret­tio fin­nas där.” Han sva­ra­de: “Om jag där fin­ner tret­tio, så skall jag icke gö­ra det.” ³¹Men han sa­de: “Se, jag har dris­tat mig att ta­la till Her­ren. Kan­hän­da sko­la tju­gu fin­nas där.” Han sva­ra­de: “Jag skall då icke för­där­va den, för de tju­gus skull.” ³²Då sa­de han: “Her­re, vred­gas icke över att jag ta­lar al­le­nast än­nu en gång. Kan­hän­da sko­la tio fin­nas där.” Han sva­ra­de: “Jag skall då icke för­där­va den, för de ti­os skull.” ³³Och Her­ren gick bort, se­dan han ha­de ta­lat ut med Ab­ra­ham; och Ab­ra­ham vän­de till­ba­ka hem.

5:e Torsdagen i stora fastan.