Läsning från Första Moseboken
15:1En tid härefter kom Herrens ord i en syn till Abram; han sade: “Frukta icke, Abram, jag är din sköld; din lön skall bliva mycket stor.” 2Men Abram sade: “Herre, Herre, vad vill du då giva mig? Jag går ju barnlös bort, och arvinge till mitt hus bliver en man från Damaskus, Elieser.” 3Och Abram sade ytterligare: “Mig har du icke givit någon livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.” 4Men se, Herrens ord kom till honom; han sade: “Nej, denne skall icke bliva din arvinge, utan en som utgår från ditt eget liv skall bliva din arvinge.” 5Och han förde honom ut och sade: “Skåda upp till himmelen, och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.” Och han sade till honom: “Så skall din säd bliva.” 6Och han trodde på Herren; och han räknade honom det till rättfärdighet.
7Och han sade till honom: “Jag är Herren, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att giva dig detta land till besittning.” 8Han svarade: “Herre, Herre, varav skall jag veta att jag skall besitta det?” 9Då sade han till honom: “Tag åt mig en treårig kviga, en treårig get och en treårig vädur, därtill en turturduva och en ung duva.” 10Och han tog åt honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke fåglarna. 11Och rovfåglar slogo ned på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.
12När nu solen var nära att gå ned och en tung sömn hade fallit på Abram, se, då kom en förskräckelse över honom och stort mörker. 13Och han sade till Abram: “Det skall du veta, att din säd skall komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem, och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; så skall ske i fyra hundra år. 14Men det folk vars trälar de bliva skall jag ock döma. Sedan skola de draga ut med stora ägodelar. 15Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bliva begraven i en god ålder.