1 Mos. 10:32-11:9

Läsning från Första Moseboken

^10:32Des­sa vo­ro No­as sö­ners släk­ter, ef­ter de­ras ätt­följd, i de­ras folk. Och från dem ha­va fol­ken ef­ter flo­den ut­brett sig på jor­den.

^11:1Och he­la jor­den ha­de ena­han­da tungo­mål och ta­la­de på ena­han­da sätt. ²Men när de brö­to upp och dro­go ös­ter­ut, fun­no de en lågslätt i Si­ne­ars land och bo­sat­te sig där. ³Och de sa­de till var­and­ra: “Kom, låt oss slå te­gel och brän­na det.” Och teg­let be­gag­na­de de så­som sten, och så­som mur­bruk be­gag­na­de de jord­beck. ⁴Och de sa­de: “Kom, låt oss byg­ga en stad åt oss och ett torn vars spets räck­er upp i him­me­len, och så gö­ra oss ett namn; vi kun­de el­jest bli­va kring­sprid­da över he­la jor­den.” ⁵Då steg Her­ren ned för att se sta­den och tor­net som män­ni­sko­bar­nen bygg­de. ⁶Och Her­ren sa­de: “Se, de äro ett en­da folk och ha­va al­la ena­han­da tungo­mål, och det­ta är de­ras förs­ta till­tag; här­ef­ter skall in­tet bli­va dem o­möj­ligt, vad de än be­slu­ta att gö­ra. ⁷Väl­an, låt oss sti­ga dit­ned och för­bist­ra de­ras tungo­mål, så att den ene icke för­står den andres tungo­mål.” ⁸Och så sprid­de Her­ren dem där­i­från ut över he­la jor­den, så att de mås­te upp­hö­ra att byg­ga på sta­den. ⁹Där­av fick den nam­net Ba­bel, ef­ter­som Her­ren där för­bist­ra­de he­la jor­dens tungo­mål; där­i­från sprid­de ock Her­ren ut dem över he­la jor­den.

¹⁰Det­ta är be­rät­tel­sen om Sems släkt. När Sem var hun­dra år gam­mal, föd­de han Arpak­sad, två år ef­ter flo­den. ¹¹Och se­dan Sem ha­de fött Arpak­sad, lev­de han fem hun­dra år och föd­de sö­ner och dött­rar. ¹²När Arpak­sad var tret­tio­fem år gam­mal, föd­de han Se­la. ¹³Och se­dan Arpak­sad ha­de fött Se­la, lev­de han fy­ra hun­dra tre år och föd­de sö­ner och dött­rar. ¹⁴När Se­la var tret­tio år gam­mal, föd­de han E­ber. ¹⁵Och se­dan Se­la ha­de fött E­ber, lev­de han fy­ra hun­dra tre år och föd­de sö­ner och dött­rar. ¹⁶När E­ber var tret­tio­fy­ra år gam­mal, föd­de han Pe­leg. ¹⁷Och se­dan E­ber ha­de fött Pe­leg, lev­de han fy­ra hun­dra tret­tio år och föd­de sö­ner och dött­rar. ¹⁸När Pe­leg var tret­tio år gam­mal, föd­de han Re­gu. ¹⁹Och se­dan Pe­leg ha­de fött Re­gu, lev­de han två hun­dra nio år och föd­de sö­ner och dött­rar.

4:e Torsdagen i stora fastan.