Heliga Anna

Heliga Anna, moder till Guds Allraheligaste ModerHeliga Anna, moder till Guds Allraheligaste Moder

• Nionde December
  He­li­ga Annas av­lel­se av Gu­da­fö­ders­kan MariaHe­li­ga Annas av­lel­se av Gu­da­fö­ders­kan Maria
  Gal. 4:22-31 | Luk. 8:16-21

Guds evi­ga plan var att be­re­da en ren bo­ning åt sig själv för att in­kar­ne­ras bland oss män­ni­skor. Han ha­de där­för gjort Joakim och Anna o­för­mög­na att få av­kom­ma. Bå­da ha­de nått en hög ål­der och för­blev allt­jämt o­frukt­sam­ma. Men de upp­hör­de ald­rig att be Gud om att be­fria dem från de­ras barn­lös­het.

När in­kar­na­tio­nens för­be­re­del­ser full­bor­dats, sän­de Her­ren är­ke­äng­eln Ga­bri­el till Joakim och Anna. Ma­ken ha­de dra­git sig till­ba­ka upp på ett berg, och hust­run grät över sin barn­lös­het i sin träd­gård. Då med­de­la­de Her­ren dem att de gam­la pro­fe­ti­or­na snart skul­le upp­fyl­las ge­nom dem, och att ett barn skul­le fö­das till dem, av­sett att bli det nya för­bun­dets san­na ark, den gu­dom­li­ga ste­gen, den o­för­brän­da bus­ken, det o­rör­da ber­get, det le­van­de temp­let där Guds Ord skul­le bo. På den­na dag, i och med den he­li­ga Annas be­frukt­ning, upp­hör­de he­la den mänsk­li­ga na­tu­rens and­li­ga o­frukt­sam­het. Män­ni­skan, som ha­de va­rit skild från Gud ge­nom dö­den, för­des åter in­till Ska­pa­ren ge­nom den över­na­tur­li­ga be­frukt­ning­en av hen­ne som ha­de va­rit o­frukt­sam fram till den ål­der då kvin­nor in­te läng­re kan bli ha­van­de. Ge­nom det­ta till­kän­na­gav och be­kräf­ta­de Gud det kom­man­de, mer för­un­der­li­ga, mi­rak­let med be­frukt­ning­en ut­an säd och den o­be­fläck­a­de fö­del­sen av Kris­tus i den all­ra he­li­gas­te jung­frun och Gu­da­fö­ders­kans liv­mo­der.

Även om hon föd­des ge­nom ett mi­ra­ku­löst in­gri­pan­de av Gud, blev den väl­sig­na­de Jung­fru Maria än­då till ge­nom för­e­ning­en av man och kvin­na, en­ligt la­gar­na i vår fall­na mänsk­li­ga na­tur, un­der­kas­tad död och kor­rup­tion se­dan Adams synd (1 Mos 3:16). Som ett ut­valt kärl, en dyr­bar ark som Gud för­be­rett från ti­der­nas be­gyn­nel­se, är hon för­vis­so den re­nas­te och mest full­kom­li­ga re­pre­sen­tan­ten för mänsk­lig­he­ten, men hon har in­te skilts från vårt ge­men­sam­ma arv och från kon­se­kven­ser­na av vå­ra förs­ta ur­fä­ders synd.

Pre­cis som det var pas­san­de att Kris­tus, i sin in­kar­na­tion, skul­le gö­ra sig lik mänsk­lig­he­ten i allt ut­om synd för att be­fria oss från dö­den ge­nom sin fri­vil­li­ga död (jfr. Heb 2:14), så var det nöd­vän­digt att hans Mo­der, i vars skö­te Guds Ord skul­le för­enas med mänsk­lig na­tur, på al­la sätt skul­le va­ra lik oss, även ut­satt för död och kor­rup­tion. På så vis kun­de fräls­ning­en och åter­lös­ning be­rö­ra oss, al­la vi som är Adams barn. Guds Mo­der ut­val­des bland al­la kvin­nor, in­te god­tyck­ligt, ut­an för att Gud i för­väg såg att hon skul­le kun­na be­va­ra och be­hål­la sin ren­het, så att hon skul­le va­ra vär­dig att ta emot ho­nom.

Maria föd­des pre­cis som vi al­la och be­döm­des va­ra vär­dig att bli Guds Sons Mo­der en­ligt köt­tet och Mo­der till oss al­la en­ligt ad­op­tio­nens an­de. Öm och med­kän­nan­de kan hon där­för gå i för­bön för oss med sin Son, så att han kan för­bar­ma sig över oss. Pre­cis som Her­ren Je­sus Kris­tus var fruk­ten av hen­nes jung­fru­lig­het, så var Guds he­li­ga Mo­der fruk­ten av Joakims och Annas kysk­het. Och det är ge­nom att föl­ja den­na ren­he­tens väg som även vi, mun­kar och kys­ka krist­na äk­ta ma­kar, lå­ter Kris­tus Fräl­sa­ren fö­das och växa in­om oss.